lininda

Kan inte sluta imopneras av hur klantig jag själv är. är så klantig så jag nästan inte vet om jag ska skratta eller gråta, idag valde jag att skratta åt det. Min lördagskväll började riktigt bra, först vågade jag sitta i samma rum som Jennys råtta, alla som känner mig vet hur rädd jag är, vilket var en stor bedrift för mig. sedan bar det iväg på förfest ute i skogen hemma hos cammo innan vi drog iväg för att svänga på våra lurviga. och svänga kan man minst sagt säga, min kväll sammanfattas nämligen med hjärnskakning. och hurdå kan man ju då fråga sig, jo frontalkrock på dansgolvet. henrika och jag slog våra kloka huvuden ihop i en tydligen rätt kraftig frontalkrock. skallningen har som sagt satt sina spår i mitt huvud, väntar på att mina bulor ska bli blaffiga blåmärken (läkaren sa att de mest troligt blir det) medans henrika inte ens fick en endaste liten bula. nästan lite orättvist kan jag tycka ;p hur som helst så slutade kvällen bra också men nu är det inte lika roligt. så idag har jag sprungit fram och tillbaka hos skolsköterskan och på vårdcentralen både för mitt huvud och för att jag tagit svinis-sprutan som jag var stor motståndare till ibörjan, nå man kan ju ändra sig. har inte ännu i alla fall fått nå hemska bieffekter, vi får väl se. hoppas inte för imorgon ska vi äntligen till Leos lekland med skolan, vi har längtat i ett år.. visserligen sa läkaren att jag inte får göra nå fysiska aktiviteter men lite lek kan väl inte skada heller?
Höll nästan på att glömma att säga att viola bjöd oss på tårta idag för att mickis slutat röla, det gillar vi! :)