lininda

puh har varit ute på årets jobbigaste hunddpromenad. sa till mamma när vi gick att man egentligen någondag borde gå och plumsa i snön för att de skulle ge bra träning till både hundarna och mig. men inte hade jag ju tänkt göra de så snart. när vi gått ända till tromsö blev Zorro helt konstig, visste inte om han höll på att kvävas eller spy, trodde han satt något i halsen. lättade på hans halsband men de tog länge innan han slutade, jätte obehagligt! sen skulle jag bara flytta halsbanfet lite så de inte tryckte på samma ställe och helt plötsligt bara slank han ur det och iväg i full fart.. och jag efter. han valde så klart att springa i snödrivan. så jag fick minsann plumsa, lös snö långt upp över knäna så de gick inte att få nåt grepp heller. sprang för allt jag var värd, struntade i prickarna för ögonen och blodsmaken i munnen, tvärs over hela campingen, standen, grillplasten, in i skogen och slutligen fick jag fast honom. och vad gör han då? jo sätter sig i famnen och vill kela.. matte vars lungor höll påå att explodera och som sprungit som en idiot över en halv kilometer i djupsnön var inte på samma humör kan jag säga..

säkert helt ointressant för någon annan att läsa men jag tyckte de var lite gulligt de han gjorde på slutet.

har ringt idag och fått min tid! ska bli såå kul! :D